.png)
I Dorfromantik arbetar spelarna tillsammans för att lägga sexkantiga brickor för att skapa ett vackert landskap och försöka uppfylla befolkningens ordrar, samtidigt som de lägger en så lång bana och en så lång flod som möjligt, men tar också hänsyn till flaggorna som ger poäng i slutna områden. Ju bättre spelarna lyckas göra detta, desto fler poäng kan de få i slutet. Under den omspelbara kampanjen kan poängen användas för att låsa upp nya brickor som är gömda i initialt låsta lådor. Dessa innebär nya, ytterligare uppgifter för spelarna och gör det möjligt att höja poängen högre och högre.
Spelexpterten tycker till:
”Vad är det här för dumheter?”
-Vår chef, ca 10 sekunder in i spelet, när han inser att vi inte spelar mot varandra.
Konceptet att bygga upp mysiga landskap med hjälp av brickor är inte nytt, Carcassonne har trots allt gjort det framgångsrikt i över 20 år. Frågan var då om Dorfromantik kunde vara tillräckligt nyskapande för att fånga vårt intresse genom att utöka brickornas kanter från fyra till sex, samtidigt som man växlade från tävlings- till samarbetsspel?
”Det här är ju fantastiskt!"
-Vår chef, ca 10 minuter in i spelet, efter att landskapet börjat ta form.
Det visade sig att det är minst lika tillfredsställande att bygga pittoreska tyska byar som medeltida franska städer. Kändes samarbetskonceptet lite påklistrat? Kanske. Skulle Dorfromantik fungera lika bra om man spelade mot varandra? Troligen inte.
Med det sagt, till och med vår tävlingsinriktade chef rycktes snabbt med i vår gemensamma jakt efter att skapa en vacker såväl som poänggivande landsbygd.
Och då har vi inte ens rört vid konceptet att spelet innehåller fem miniexpansioner som man låser upp allt eftersom man klarar av olika uppdrag. Vi har öppnat den första, och väntar ivrigt på att vi får ta fram nästa!
